När jag började som sportchef i Uppsala 2006 bestod nästan hela A-laget i SBL, som då hette Sallén Basket, av antingen utländska spelare eller spelare från Stockholm. Klubben var uppdelad i tre - herrföreningen med lag i SBL, damföreningen med lag i SBL och ungdomsföreningen.
Samarbetet var sporadiskt i bästa fall. Alla fokuserade på sitt och hade fullt upp med det. I herrlaget fanns alltså knappt några egna produkter överhuvudtaget, vilket som vanligt inte bara var herrlagets fel (men lite ändå). Flera unga spelare valde att åka till RIG Luleå istället för att stanna. Ungdomsföreningen hade inte tillräckligt bra tränare och kulturen var inte på plats.
Men det fanns flera som ville ändra på det. Henrik Gaddefors tog på sig ledarhatten och startade NIU-programmet för basket på Celsiusskolan. Träningsmängden för ungdomslagen ökades markant och vi fick in en rad duktiga tränare samtidigt som det blev jackpot i genlotteriet.
Ett ungt lag tog sig upp från Div 2 till Basketettan där de fostrades av den blivande assisterande landslagscoachen Kevin Gaines. Flera så bra att de fick utlandskontrakt men där var också många spelare i samma årgångar som blev otroligt viktiga för Uppsala i SBL. Inte minst Axel Nordström och Mannos Nakos, som numera toppar listorna över flest SBL-matcher någonsin för Uppsala.
Med ett tight samarbete mellan skola, SBL-lag och Basketettanlag var det plötsligt mer attraktivt att stanna i Uppsala än att åka någon annanstans. Bo hemma med den oslagbara mark service det ger, träna mot vuxna och matcha på flera olika nivåer med bra tränare blev den bästa kombinationen.
Jag är helt övertygad om att vi är på väg dit i Malmö.
Ja, vi saknar fortfarande pusselbitar för att vara en top notch talangfabrik. Men vi har en massa supertalangfulla ungdomar som är villiga att offra allt för att bli bäst och vi har representationslag där de får spela. Nu fokuserar jag på herr i detta inlägg men tro mig när jag säger att damsidan ser minst lika bra ut.
I mina ögon är spelare som Jacob Månsson, Ludde Tilliander Löfqvist och Sebastian Rostbøll Norberg fortfarande unga. Underifrån kommer 17-årige rookien Vidar Pihlsgård som en komet och vi har flera andra som bubblar under ytan. Jag har fullt förtroende för sportchef Joakim Källmans förmåga att tillsammans med oss andra kan få pusselbitarna som saknas på plats för att vi varje år ska kunna tävla med de bästa - med en hemvävd, hållbar trupp som grund.
Med det sagt kommer vi alltid att behöva influenser utifrån för att bli bättre, man kan bli Malbas i hjärtat utan att ha växt upp i Malmö och poängen på resultattavlan räknas lika mycket var man än är född.
Det viktigaste är att drömmen lever hos så många barn och ungdomar som möjligt i vår klubb.
Johannes Wohlert
Klubbchef
