Jag måste börja med att ge lite perspektiv på det faktum att Sverige har fått två spelare draftade till NBA. För det första måste vi fastställa att det inte finns en nation i världen, förutom USA, som skulle vara missnöjd med detta facit.
Möjligtvis skulle Frankrike rynka lite på näsan men ändå inte beskriva det som ett misslyckande. Vi måste också ta i beaktning den enorma populariseringen av basket globalt som har pågått sedan OS i Barcelona 1992, och som gjort konkurrensen mördande.
De afrikanska länderna tar stormsteg. 2019 startade Basketball Africa League som ett initiativ av FIBA och NBA. Sydsudan kommer att spela OS och det blir inga skrattmatcher där. FIBA:s ytterst medvetna satsning på VM-kvalfönster under säsongen stör europeiska ligor men passar den globala satsningen perfekt. VM i Kina 2019, OS i Tokyo 2020 och VM i Filippinerna, Japan och Indonesien 2023 har lagt en bred basketmatta i världens mest folkrika region. Kina är sedan tidigare basketfrälsta.
Nu har arabvärlden riktat in sig på basketen och det ryktas om ett lag i Euroleague (det blev inget i år) samtidigt som Qatar kommer att organisera VM 2027. Självklart medför detta även extra kapital in i basketvärlden.
När jag var på Svenska Basketbollförbundet för några år sedan åt jag en kväll middag med några höjdare från NBA. Vi diskuterade möjligheterna att få en NBA-match till Globen. De var artiga men nämnde att det finns 40 kinesiska städer som är större än Stockholm så “lycka till med det”. Deras expansion i Europa är dock påtaglig och nästa år kommer två matcher att spelas i Paris, med Victor Wembanyama som det stora dragplåstret.
“Jag tycker det är helt fantastiskt att Sverige i en tid då den globala konkurrensen ALDRIG varit större kan få fram TVÅ spelare som blir draftade samma år.”
För även i Sverige växer basketen. Antalet licensierade spelare är nu över 50 000 och i undersökningar som Ungdomsbarometern är basket den näst mest populära sporten att konsumera bland ungdomar i Sverige.
SBL Herr rapporterar idag att tittarsiffrorna på sändningar denna säsong ökade med 200% tack vare samarbetet med Bonnier och Expressen. Att spela landskamper på Hovet och Globen var otänkbart för 10 år sedan men är nu legio.
Så vad kan vi göra mer? Självklart mer av det vi redan gör. Sedan är våra utmaningar fortfarande delade med andra idrotter i Sverige. Ledarfrågan, anläggningsfrågan och de ekonomiska klyftorna. Men den största utmaningen har alltid varit oss själva och vårt bekräftelsebehov, offerkoftor, gnäll och självhat. Jag har sett mindre av det de senaste åren och det är så oerhört viktigt att det minimeras.
Låt oss istället ta rygg på Bobi Klintmans och Pelle Larssons otroliga mindset. De har genom åren alltid hittat lösningar för att bli bättre, trott på sig själva och på olika sätt tagit sig fram. I alla konversationer du har framöver, om det så är med arbetskollegor, grannar, media eller kommuner så tycker jag du ska ta upp Bobi och Pelle och uttrycka din stolthet över att vara en del av basketen.
Och som vi säger i Malbas - vi är alltid better together!
Johannes Wohlert
Klubbchef Malbas